Direktlänk till inlägg 12 januari 2008

jag är den dummaste som går i ett par skor :(

Av terese - 12 januari 2008 16:52

har ni nånsin känt er otillräckliga? att allt ni säger och gör är fel? så känner jag det ofta. det är precis som om min hjärna vill straffa mej. den realistiska och praktiska sidan av mej ser hur det är och vet att jag överreagerar och försöker få mej själv att tänka att det inte alls är så som min negativa och deppiga sidan tror och tycker. jag vet att man inte ska tänka på saker man blir deppad av men jag kan inte rå för det.
jag har aldrig älskat en kille som jag älskar min sötis. min sötis är allt för mej. utan honom skulle jag inte kunna leva. jag älskar honom över allt annat, av hela mitt hjärta. jag saknar honom så det gör ont när han inte är här.
jag vet att han älskar mej med och saknar mej med. men den deppiga sidan av mej känner inte det alltid. utan börjar tvivla ibland. men då är den där realistiska sidan av mej där och försöker få mej själv att inse att han älskar mej mkt. den seppiga sidan vet också att han älskar mej. men den vill ha mer bevis. fler snälla och fina ord och bedyrelser. men han säger mkt fina saker och säger ofta att han älskar mej.
han gör mej till den lyckligaste personen i världen. jag vill alltid ha honom vid min sida.

en bakgrund till att jag tvivlar ibland är mitt dåliga självförtroende. det ligger ibland på topp ibland i botten. jag har nog ett visst bekräftelsebehov av saker. jag vill känna mej älskad, vill känna att folk behöver mej. önskar att folk skulle göra saker för mej som jag gör för dem. mitt dåliga självförtroende har jag fått av flera års mobbing i grundskolan. de knäckte mej rejält. under gymnasiet var det lugnt men då var jag så blyg och osäker att jag inte vågade skaffa mej riktiga vänner på nåt sätt. jag skapade några få nära kontakter. men andra kände jag bara ytligt. och eftersom jag var så blyg och osäker och kände mej ful så vågade jag inte ut och festa och träffa killar. jag kände mej för ful och ville inte höra att jag var ful mer. så därför hade jag ju ingen erfarenhet där. men i slutet av trean hittade jag en kille som älskade mej. jag trodde väl att jag var kär i honom med. men efter ett halvår insåg jag att det inte var äkta kärlek så vjag gjorde slut. han blev helt förkrossad. sen dess har vi inte pratat. men det gör mej inte jättemkt. den våren (vilket är våren 2007) så hade jag lite strul och så. kände mej mer uppskattad eftersom jag inte hörde att jag var ful längre utan tvärtom. men under denna terminen så pendlade jag mellan deppiga stunder och glada stunder. jag gjorde ett volontärår i ryssby. min kollega var orolig för mej och ringde en läkare. jag fick en förklaring till min deppighet. jag visade många tecken på depression. men jag har inte blivit diagnoserad depression av en läkare så som jag vatt hos. utan bara att jag skulle kunna lida av depression. det skedde lite bråk med en av mina bästa kompisar och det gjorde ju inte mej mndre deppig. inte en enda gång under grundskolans år av mobbing skar jag mej. på våren 2007 gjorde jag det första gången. och då hade jag egentligen ingen stor anledning att göra det. men ville prova. det var en konstig nyfikenhet om hur det kändes. i juni fick jag sen höra att jag skulle gå och dö av en kompis. blev så ledsen att jag skar mej igen. att skära mej är en av de dummaste sakerna jag gjort. det blir inte bättre av att man gör det. visserligen gjorde det ont där. men så fort det onda går över känner man ju deppigheten igen. skar mej en gång till under hösten och det ångrar jag. sen dess har jag bråkat med min allra bästa vän och blivit sårad av henne. men jag skar mej inte. och det är jag stolt över mej själv för. en anledning att jag inte skar mej var att älsklingen var hos mej och stöttade mej. tack sötis! utan dej där vet jag inte vad jag skulle gjort.

jag började umgås med en jättegullig kille i typ april som blev kär i mej. och jag tyckt han var snygg och så men det kom inga såna känslor fram riktigt. och så i somras började jag träffa sötisen. vi hade känt varann 2 år redan. men inte umgåtts så mkt. iaf inte själva. och jag föll för honom. jag upptäckte hur söt och snygg han var. hade allt jag önskade med, mörkt hår, blå ögon, fina händer. men jag tror han föll för mej först. han frågade en kväll om jag var kär. då sa jag vet inte. och frågade om han var det. han sa ja, och jag frågade i vem. då sa han aytt han var kär i mej. och då insåg jag att jag var kär i honom med och att jag vatt kär i honom sen vi började träffas i slutet av maj/början av juni. det dröjde inte länge förrän vi var tillsammans. den 18 juli, den dagen är den bästa i mitt liv. då insåg jag vad riktig kärlek är. och jag älskar honom bara mer för varje dag som går. min största rädsla är att han ska tröttna på mej. han får mej att må bra.
just nu känner jag mej så ensam. jag vill ha honom hos mej. men jag är hemma i kalmar och han är hemma i olofström, vilket är 17 mil emellan oss... det är jobbigt. men vi har träffats rätt ofta ändå. jag bodde i bromölla innan och det är 2 mil från olofström med jättebra förbindelser.


en annan sak som får mej deppig är skolan. jag vet inte om jag vill gå kvar på tursimprogrammet eller inte. det är så svårt.

hur ska jag göra för att få väck min deppighet? jag vill må bra. jag vill kunna tycka om mej själv. men vet inte hur jag ska göra. några förslag?


älskling, jag älskar dej så mkt. du är mitt allt. du betyder allt för mej. din för evigt! tack för att du är min. du gör mej så lycklig!


och till S (Bästisen) vill jag säga att du betyder jättemkt för mej! jag älskar dej!

 
 
Tobbe

Tobbe

12 januari 2008 18:24

Jag vet allt sånt. Men läs själv, du har haft många lyckliga stunder. Så förstår inte riktigt. Men jag var okcså sån i gymnasiet att jag inte riktigt vågade skaffa riktiga vänner.

Men tänk på hur bra du har det och läs vad du skriver. Om du hade haft mitt liv hade det nog varit skillnad >_>

http://du vet vem ,

 
Ingen bild

Susanne

11 februari 2008 14:21

vännen, nu har du insett vad det är du mår dåligt av, bearbeta det och släpp det sen. Ingen mår bra av att grubbla. Se även till att du hittar ett liv du trivs med. Fundera vad du helst av allt vill göra, och ha sedan modet att göra det. Jag ska be för dig. KRAM Susanne i Ryssby

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av terese - 1 juni 2011 00:19

Haha. En hemlighet skulle inte va en hemlighet om jag sa det. Eller hur? ;) ...

Av terese - 30 maj 2011 02:15

Jag är rädd för spindlar (småkryp överlag) och är ganska mörkrädd också... ...

Av terese - 30 maj 2011 02:10

Haha, jaa, mina framtidsplaner... Det är väl typ som alla andras; skaffa jobb, barn, bil och hus. Gifta mig och tjäna tillräckligt med pengar. - Svenssonliv :P   Men ja, om jag ska gå lite högre i planerna så vill jag bli hollywood-kändis :P hehe...

Av terese - 29 maj 2011 00:01


Jag får använda samma bild som förut. :)    

Av terese - 28 maj 2011 23:57

Hm... Jag vet faktiskt inte... Jag tycker det har funnits många vackra stunder i mitt liv. Men om jag ska välja en så väljer jag när jag hämtade hem min älskade hund. :) ...

Presentation

Omröstning

Vilken årstid är bäst?
 Sommar
 Höst
 Vinter
 Vår

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

gästbok


Ovido - Quiz & Flashcards